.

Ibland möter man individer som rör om, sätter djupa spår och som man känner sig beroende utav. En sådan individ är Prinsen, för mig är han speciell. Jag kunde inte tänka tanken utan honom, jag vill alltid ha kvar honom. Men så fungerar det inte! Visst hade jag kunna ha kvar honom resten av livet. Hästen skiter nog i om den får tävla eller om den är mattes lilla älskling som får gå hemma och träna eller lufsa i skogen. Jag ville hitta en ägare som skulle ge honom uppmärksamhet, kärlek och att han skulle få vara number one. Jag tycker ju självklart att det är jag som tar hand om Prinsen bäst, känner honom bäst och vet hur han vill ha det. Men när du som ägare köper en ny häst och får hem den till ditt stall, ställer in den i sin nya box och hänger upp den nya utrustningen – tycker du synd om den då? Mår du dåligt över hur sviken hästen måste känna sig? Knappast, utan då tänker vi som ny hästägare att vi ska göra hästens liv toppen och att den ska få det så mycket bättre hos oss. Och man skulle ju aldrig sälja sin bästa vän till ett hem där man tror att hästen inte kommer att få det bra. Men visst känns det tung att sälja sin bästa vän!

 

 

det nya ägarna  var en "hästfamilj" rakt igenom. Tjejen som köpte honom red trevligt och var intresserad av dressyr och tränade 2 dagar i veckan för tränare gissar att dom är ute på tävlingsbanorna till våran och jag önskar dom all lycka! Själv är jag stall ledig just nu sen får jag helt enkelt se hur det blir. Hade tänkt sattsa på att jobba mycket och tjäna ihop lite pengar. Och sen kanske fara iväg och jobba med hästar för att se om det är just hästar jag vill arbeta med.  Har just skrivit klart ett cv, och tänkte sätta mig ner med ännu ett cv fast hästinriktat! :)