.

I dag har jag ägt min älskade ponny i 4 hela år!  Vad tiden går fort. han var åtta när jag köpte honom och nu är han hela 12 år gammal. Det känns lite gammal-gubbit ^^ Men en dressy häst brukar ju vara som bäst i 18 års åldern. Och min ponny är ju fortfarande en busponny! Och han orkar nog springa ett bra tag till! När jag är 18 då är Prinsen 14 och då är han ändå inte så gammal... Men jag vill alltid ha kvar MIN Prins! Så då får han väl mättas upp till storhäst. Och han kommer få ha den största boxen på mitt, Jk och Linnos lyx stall! Och han ska verkligen behandlas som den han är en underbar Prins.... Tänk vad mycket jag och min ponny gått igenom. inte för att skryttta eller något sånt, men jag villl bara få säga det för engångs skull.Jag är STOLT över mitt arbete med honom. Det första åren med Prinsen var en pina, jag undrade vad jag egentligen hade köpt för ponny, och alla komentarer man fått. Och alla som tror att han är så himla lätt att rida och blabla. Jag var så j*vla svag då, jag bröt ihop  nästan varje dag efter ridpasset. Och Alla komentarer om prinsen var inte kul att höra, men jag fortsatte att kämpa. Och det är jag glad för. För jag hade aldrig viljat ha en annan ponny, ingen kommer kunna ersätta prinsen. Ingen är lika speciell som han. Han är mitt allt! och utan honom är inte jag den jag är idag!  Utan honom mår jag skit!