.

Fick ett samtal av mamma i morse om att pappa hade farit in till vetrinären med Birk. han hade tydligen ngn inflamation/virus i  hjärnan...men dom skulle avvakta till måndag. Frida sa till mig inte är det ngn fara, han är ju frisk annars och så! dagen flöt på med marknad och stallet. men fortfarande en bit från att vara på topp.... exakt klockan sju fick jag ett samtal från pappa, jag hörde att han åkte bil, min första tanke var att han var påväg hem eftersom birk var dålig, men han hade varit hos veterinären och tagit bort honom! det hade inte funnits ngt att göra. tårarna rann, men höll det inom mig, tills jag kom till omklädningsrummet. då brast det. Fyfan säger jag bara, det är hemskt att förlora ngt som betyder så extremt mkt. Nu har jag kolla på dom få fotorna jag har, tårarna slutar aldrig rinna, men det ´finns inget jag kan göra. ska väl öppna en chips påse och gråta till det inte finns nå mer tårar sen blir det väl en tidig kväll. eftersom jag inte orkar tänka ngt mer..........

sry , om jag varit är dryg, men det blir bara så, jag mår inte så bra!