.

Jag älskar alla mina vänner och alla mina vänner är bäst! Alla har något speciellt och jag skulle ju inte umgås med dom om det inte vore för deras underbara insida.
Men Frida är en vän som jag alltid haft vid min sida känns det som, jag lärde känna henne när jag var 11 år vi gick i samma ridgrupp och sen fortsatte våran vänskap växa från att gå i samma ridgrupp till bästa vänner! Vi tycker rätt så lika i det mesta, vi delar hästintresset, frida tycker om bandy vilket  jag också gör (hade jag inte brunnit för hästar hade jag förmodligen hållt i en bandyklubba eller en basketboll.. haha) Förutom en otroligt fin vänskap delar vi också en dröm som förblir en hemlis.

Jag vet att jag kan lite på Frida i alla lägen, jag kan alltid komma till henne vad det än handlar om. Man hade också kunna säga att vi är " periodare" ibland umgås vi jätte mycket och ibland ses vi nästan aldrig. Ibland pratar vi i telefon varje dag och ibland kan det dröja väldigt länge innan vi hörs av men det spelar ingen roll om det gått 2 dagar eller 2 månader sen vi sågs, det känns aldrig fel, vi har alltid något att prata om.  Jag och Frida brukar tjaffsa en hel del faktiskt, ibland kan jag vara jätte sur på henne. Och jag tror att det är för att hon alltid vill säga till mig vad och hur jag ska göra saker och jag tar det på fel sätt Frida vill ju bara hjälpa mig men jag vill sköta det själv.


Älskar dig!