.

det gör jag just nu, har ungefär halva engelska boken att läsa ut, men kan verkligen inte kocentrera mig, hoppar till av jag nästan somnat byter ställning från liggande till sittande osv. När jag bllir ensam då tänker jag väldigt mycket och oftast på det som är dåligt, om jag får dåligt betyg på ett prov då blir jag väldigt förbannad och gör allting till dåligt istället för att tänka "äh skit samma jag pluggar mer till nästa prov" Jag tänker ofta att jag inte är tillräckligt bra, söt, smart, förstående.  Om en vän inte hör av sig, tror jag att den dissar mig. Om en vän är "otrevlig" i telefon är vännen sur på mig, fast igentligen  kanske min vän bara är stressad and so on.  Varför vrider jag saker till negativt isället för possitivt ?

Sluta tyck synd om dig själv det finns dom som har riktiga problem. Dom som har amputera benet, förlamad från halsen och nedåt,  förlorat talförmågan, synen, hörseln eller känseln eller alltihop på en gång. Dom flesta har sådanna små problem. Och klagar att man är "så tjock/ful" men gör något åt den, dom med riktiga problem måste leva med det och aldrig kunna göra något åt det förutom att lära sig leva med det.

Allt för mig just nu, ska fortsätta läsa!