Memories never die

Idag när vi var i Storsien hos den här familjen så berättade Annelie att Kingen hade stått där lite då och då på uppfostring.  och jag fick tårar i ögonen och ville börja lipa. jag orkar verkligen inte prata om honom, när kommer det bli lätt? när kommer jag acceptera att han inte kommer tillbak? jag kommer aldrig glömma honom måste lära mig leva utan honom.


Remember me, remember us. remember that WE used to be.
remember that I love you!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0