.

Nu har han åkt, spenderat min morgonen och förmiddagen i stallet. Jag kan fortfarande inte fatta att han inte är min att jag inte kan komma till stallet och se han i hagen. Kommer ihåg våran första ridtur känns som igår. Kommer ihåg när vi började markarbetesgruppen för Annelie, du var så himla busig och varje onsdag tänkte jag "jag vill inte hoppa,jag vill inte rida" men alltid när jag satt på dig och vi hade värmt upp och skulle börja hoppa då ville jag aldrig stiga av, du är så fin så underbar och speciell! Du har utvecklats så mycket under dom här 3 åren
och jag med dig.  Efter ett år med Annelie klev vi upp ett steg och började i hoppgrupp och lärde oss otroligt mycket.  Jag som var skitskraj för att hoppa, blev säker och ville inte sluta hoppa, med dig var jag trygg. Du har aldrig stannat framför ett hinder, det enda är att du svängt åt sidan då jag tvekat.Tänk att jag aldrig mer kan säga "min häst kingen" jag har ingen häst nå mer.  Men jag ångrar inte en enda dag med dig allt jobb och tid vi lagt ner har i slut ändan varit värt, för dom här åren kommer jag alltid minnas. Kommer alltid minnas dagen mamma provred dig, jag tyckte du såg ut som en travare men se så fin du kunde bli och visst har du kapacitet!! Jag kommer alltid att minnas och älska dig!









You touched my heart you touched my soul.
You changed my life and all my goals.