.

Det här veckan har jag insett att jag saknar att vara en stalltjej som bara kan hänga i stallet hela dagarna. Man tar hand om sin häst men det tar hela daegn för att man springer runt och pratar med alla man tittar när andra rider osv.  Det var en bra tid. När jag var kring 12 kunder jag hänga i stallet från två på förmiddagen till nio på kvällen. När jag blev äldre så har man börjat vara mindre tid i stallet man gjorde det man skulle sen for man hem det är också helt okej, jag saknar att kunna hänga med Linnea i stallet kunna rida och fixa hästarna tillsammans. Nu får jag nöja mig med att höra vad hon gjort med Lillan och resten av det som händer på klubben.

Och sen det här med Prinsen jag litar inte på någon som tar hand om Prinsen. Jag litar bara på mig själv. Jag är jätte rädd att prinsen ska bli skadad eller inte må bra att han tappar glöden och inte vill nå mer. Jag blir avundsjuk när andra rider honom och jag blir sur också, jag är som en snorunge jag är egennyttig. Egentligen är det bara bra att Prinsen får motion och kärlek men inte av vem som helst. Men jag är glad att min syster har börjat lära sig rida Prinsen och inte är rädd för honom att hon gör framsteg och att hon tycker om honom.  Kanske hon kan tävla honom till sommaren (på riktigt alltså inte klubbtävling) jag vill verkligen att prinsen ska ha det bra, jag är bara rädd att släppa taget om honom. Nu på helgerna när jag rider honom så orkar han inte lika mycket och det har han inte gjort på två år snart. Sen jag flyttadet till Kalix oxh slutade träna honom har han tappa väldigt mycket och jag har svårt att acceptera det. Men det som gör mig så glad är att han försöker! Han är så fin min ponny! Prinsen kommer alltid vara min och när Julia inte kan rida honom nå mer då ska han få flytta med mig och så ska jag ha honom på min gård. jag vill aldrig sälja honom för att sälja Kingen är det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Att sälja Kingen var inte så svårt men att se transporten fara iväg och inse att han inte är min, att jag inte har något att säga till om att inte få ta hand om honom och det, det var svårt. När jag väl trodde att jag hade lärt mig leva med det så hittade jag en blogg om en tjej som gillar Kingen och rider honom och det var som en kniv i hjärtat! det var hemskt att se någon annan lyckas att se att någon annan gillar honom och kallar honom sin favorit sin kung. Men det är då man ska vara glad att han har det bra och att dom gör framsteg men det tycker jag är jobbigt jag är avundsjuk och ser vad jag gått miste om.


Jag diggar verkligen den här bilden! Det finns fan ingen snällare häst än K. Han hoppar tamefan allt bara ryttaren vill och där hade vi felet för oss --> JAG