.

Det tänker jag ofta på.  Men jag tror inte det, för jag är lycklig nu och jag har ett bra liv och jag gillar det. Men jag trivs inte med mig själv.  Alla mina vänner säger " du är smal osv" men det spelar ingen roll vad andra tycker för jag trivs inte med mig själv. och jag vet att jag inte är smal. Mén  dom som är smala är ju inte lyckligare för att dom har en platt mage, smala lår inga lovehandels osv. Jag vet inte hur många gånger jag försökt gå på dieter  för att sedan gett upp. Spegelbilden kommer aldrig att förändras, så vida du inte jobbar på ditt självförtroende och din självbild. Många har en otroligt skev självbild av hur dem själv ser ut, vill du se dig själv som vackrare i spegeln, ska du inte jobba på att ändra det fysiska, utan dina tankar. Jag trodde jag skulle hinna bli smal till sommarn, ett halv år det är ju länge tyckte jag och och om fyra veckor är det sommar och jag är fortfarande samma gamla Fanny. Och jag vet att det bara är jag som kan göra något åt det hära.  Men jag har idealet att smalt är fint och då tänker jag på det hela tiden, och jämför hela tiden. Ser jag en tjej som som ser bra ut är det inte så att jag uppskattar någon annans skönhet utan det blir en ond cirkel av jämförelse. Varje levande individ på jorden har sin skönhet inom någon område. Inklusive du.

Det borde kännas okej att äta en bulle på fiket, eller den där godispåsen framför en skräckfilm. Varför ska vi tvinga oss själva, sätta så tydliga gränser. Varför inte släppa taget? Nu tränar jag för att jag tycker det är kul, det är skönt att ta en promenad och att inte äta godis gör jag som ett test mot mig själv för att se hur länge jag klarar mig.




Vi tänker för mycket på siffran...