Ibland möter man individer som rör om, sätter djupa spår och som man känner sig beroende utav. En sådan individ är Prinsen, för mig är han speciell. Jag kan inte tänka tanken utan honom, jag vill alltid ha kvar honom. Men så fungerar det inte! Visste hade jag kunna ha kvar honom resten av livet. Hästen skiter nog i om den får tävla eller om den är mattes lilla älskling som får gå hemma och träna. Det sistnämnda skulle var perfekt för Prinsen! Jag vill hitta en ägare som kommer att ge honom uppmärksamhet, kärlek och att han kommer vara number one. Jag tycker ju självklart att det är jag som tar hand om Prinsen bäst, känner honom bäst och vet hur han vill ha det.  Men när du som ägare köper en ny häst och får hem den till ditt stall, ställer in den i sin nya box och hänger upp den nya utrustningen – tycker du synd om den då? Mår du dåligt över hur sviken hästen måste känna sig? Knappast, utan då tänker vi som ny hästägare att vi ska göra hästens liv toppen och att den ska få det så mycket bättre hos oss. Och man skulle ju aldrig sälja sin bästa vän till ett hem där man tror att hästen inte kommer att få det bra.´






Men det känns bara så himla tung att sälja sin bästa vän!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0